Det har funnits en mängd ostindiska kompanier och så tidigt som år 1587 uppstod det första. Det var Portugals Ostindiska kompani som slog mynt av den av Vasco da Gama funna sjövägen till Indien knappt hundra år tidigare. Innan dess hade den lukrativa kryddhandeln gått över arabiskt territorium vilket medgav arabiska köpmän att via vägtullar ta in enorma skatter och avgifter. Portugal hade redan i nästan hundra år år hunnit utnyttjat den avgiftsbefriade sjövägen, vilket hade förvandlat Portugal till Europas rikaste land. Nu såg man möjligheten till än större vinster genom att utsträcka handeln mot Kina.
Andra europeiska sjönationer var inte sena att haka på trenden när de insåg vilka förmögenheter som genererades genom handeln med Fjärran Östern. Följande årtionden bildades ett pärlband av Ostindiska kompanier. År 1600 tillkom Storbritanniens kompani, som med tiden kom att bli den mäktigaste av dem alla med bl a en fristående örlogsflotta och en egen armé om 300 000 man. År 1602 tvingades Holland skapa ett eget kompani då mycket ostindiskt gods som importerades genom den portugisiska ostindiehandeln fick ett abrupt slut. Holland befann sig i krig mot Spanien, vars kung samtidigt var kung över Portugal, och då stängdes denna handelsväg av. Det är förvånande att det krävdes en handelsbojkott för att holländarna skulle skapa ett eget ostindiskt kompani. Holländarna var erkänt skickliga affärsmän, både till lands och sjöss, och vid den tidpunkten var landets handelsflotta lika stor som hela övriga Europas tillsammans.
Danmark fick sitt kompani så tidigt som år 1616 men det blev en ganska misslyckad historia. I samma veva bildades genom dansk försorg ett isländskt och ett grönländskt dito. Men de kom också att föra en slumrande tillvaro. Även svenskar visade framtassar, eller rättare, holländare i svensk tjänst. Tidigt på 1620-talet började de affärsinriktade holländarna bearbeta den svenska konungen för sjöhandel mot Fjärran Östern. Ett nymornat intresse kunde skönjas men sedan med sedvanlig svensk tröghet hände ingenting. Ett privilegium upprättades visserligen och några handelsskepp sattes i bruk, men utanför europeiska farvatten kom deras kölar aldrig.
Istället trädde det flamländska och det franska kompaniet fram. Det flamländska blev dock inte långlivat då Österrike som var huvudman hade små möjligheter att skydda dess handelsflotta. Det tvingades i likvidation och det var resterna av det som blev grundplåten till det svenska dito. Och 1731 uppstod så ett svenskt Ostindiskt kompani. Och det var i grevens tid, för de stora handelsvinsternas tid började lida mot sitt slut...
